Den här gången ägnade jag en lång session åt något som inte syns så mycket på ytan: hur PastPaths pratar med andra släktforskningsprogram. Släktforskningsprogram byter uppgifter med varandra genom GEDCOM-filer. Formatet är en standard, men varje program skriver sina egna varianter. Det som ett program kallar sambo kan ett annat skriva som en vigsel med anteckningen “ogift”.

Först en karta, sedan kod. Innan jag ändrade något gjorde jag en tabell. Den visar hur PastPaths skriver varje sak i dag, hur de vanligaste programmen gör och hur jag vill att PastPaths ska göra. Tabellen blev en arbetslista. Sedan tog jag en punkt i taget, med en plan som jag godkände innan något skrevs.

Små paket som går att testa. Varje ändring blev ett eget paket med en liten provfil. I provfilen fanns det som skulle prövas, till exempel en person med tre namn eller ett par som bodde ihop utan att gifta sig. Jag byggde appen och importerade filen. Sedan exporterade jag den och importerade den igen för att se att inget försvann på vägen.

Det här blev bättre:

  • Dop och troendedop. Ett vanligt dop från ett annat program blev tidigare troendedop i PastPaths. Nu tolkas filen utifrån vilket program som skrev den.
  • Personer med flera namn. Flicknamn, gift namn, gårdsnamn och soldatnamn kan nu skrivas in var för sig med en typ. De följer också med åt båda hållen när du byter program.
  • Par som inte var gifta. Ett sambopar blir nu sambo och inte gift. Par där formen är osäker får en tagg så att du kan gå igenom dem.
  • Händelser som saknades. Kremering, bouppteckning, testamente, prästvigning och första nattvardsgång finns nu som egna händelsetyper. Andra okända händelser försvinner inte längre vid import.
  • Privata händelser. När du exporterar frågar PastPaths om privata händelser ska tas med. Rutan är tom från början, så att du inte råkar dela mer än du tänkt.
  • Text från andra program. Radbrytningar i importerade anteckningar försvann tidigare och syns nu som de ska. Text från andra program rensas också så att den aldrig kan köra något på sidan.

Fel jag hittade på vägen skrev jag upp i en att göra-lista i stället för att rätta direkt, om de inte hörde till det jag höll på med. Det gör det lättare att hålla ordning. Det blir färre oväntade följder när en ändring bara rör det den ska röra.

Dokumentationen sist. När allt var testat uppdaterade jag manualen, guiderna och ändringsloggen på svenska och engelska. Jag hittade också några ställen där manualen beskrev hur något borde fungera snarare än hur det faktiskt fungerade. Nu stämmer de.

Jag tar hjälp av en AI-assistent för att läsa kod, föreslå lösningar och skriva texter. Besluten tar jag själv, och allt testas i den färdiga appen innan det släpps.