…fast väldigt lätt för min del. Jonas lyckades jobba sig trött, han.

På morgonen var jag ute en sväng i trädgården, knallade min runda till växthuset och bersån först, sedan upptill bort mot trädgårdskomposten som ligger ovanför bergskanten som går tvärs igenom vår trädgård. Det går bra att se strukturen på marken nu innan gräset kommer och löven slår ut. Jag skulle vilja ha bort det mesta av buskaget eftersom det sprider sig allt för glatt. Att få till det bra är inte lätt eftersom det sticker upp både berg och sten, ibland stenar så stora som vore de berg. Jag skulle helst vilja ha kvar stenarna eftersom de formar områden som blir tydliga så här års. Det riktigt svåra är dock att plantera något annat eftersom det är stenhårt i marken, är det inte sten så är det rötter.

Jonas och jag tog sedan en promenad till handelsträdgården, jag var på väg att ge upp och gå hem för det var mycket folk (vilket ju är roligt egentligen), det hade gått bra om de sett sig för och respekterat avstånd men det verkar ha blivit bortglömt när de gick in genom dörren. Som tur var hade Jonas tittat ut en blomma som vi kunde köpa och gå över till våra goda vänner som hjälpte oss handla när vi alla låg sjuka här hemma.

Hur körde han slut på sig då, Jonas? Jo, han har kört motorsågen och fällt några träd som börjar bli ohanterligt stora. Lika bra att ta dem medan det går lätt och de inte riskerar att förstöra liv och egendom. Jag för min del har flyttat lite ris till komposten, städat lite mer i växthuset, planerat och lite så där.

Jag har sökt några fristående kurser till hösten, mest på kul. Jag vill verkligen gå dem och jag har nog ganska stor chans att komma in på dem. Jag gillar att de är på distans så att det kan funka att hänga med även om jag arbetar.