Ibland kommer viruset så nära

Igår kväll läste jag nyheten att Radio- och TV-personligheten Adam Alsing dött av covid-19 och plötsligt blev det så konkret att viruset skördar liv. Jag har aldrig aktivt letat eller följt hans program bara för hans skull men jag slogs ofta av att han verkade vänlig och otroligt klok och kunnig, visst följde jag ”Tur i kärlek” som de flesta andra i min ålder, kanske är det just åldern som gör att det plötsligt kom så nära. Tänk om det varit jag? Jag har åtminstone två kända riskfaktorer: övervikt och högt blodtryck. Tänk att dra på sig en förkylning som visar sig vara en riktig rackarns influensa och några veckor senare är en borta. Mina tankar är med hans familj.

Vi har pratat en del om det på jobbet idag, hur förgängligt och oförutsägbart livet är. Vi som jobbar i vården har alla träffat människor som hamnat i eller utsatts för olika akuta händelser, det räcker att gå över gatan i ett ögonblick av oförsiktighet så är livet förbi. Oftast går det på något sätt att hålla distans, att inte låta det komma för nära och börja tära. Ibland behöver vi samlas efteråt och prata igenom vad som hände, få känna att en inte är ensam med känslan av otillräcklighet, få bekräftelse i att alla gjorde sitt bästa. Precis som nu, med Adam Alsing, så kryper sådana upplevelser alltid närmare när det är någon en kan relatera till som barn i samma ålder som ens egna eller vuxna i ens egen eller anhörigas ålder.