Ebba Brahe (1596-1674)

Ebba Brahe föddes den 16 mars 1596. Hon är mest känd kärlekshistorien med kung Gustav II Adolf. Deras förälskelse skildras på många sätt i den romantiskt-historiska traditionen i Sverige och finns dokumenterad i deras brevväxling. Vad som kanske är mindre känt är att hon även var brukspatron, både under sitt äktenskap men i kanske ännu högre grad efter att hon blivit änka.

Hon var hovfröken åt änkedrottning Kristina av Holstein-Gottorp åren 1611-1614 och åt änkedrottning Katarina Stenbock 1614–1618, en tjänst hon ärvde efter sin mamma. Det var på så sätt som hon lärde känna kung Gustav II Adolf någon gång 1612-1613 förmodas det. De två blev förälskade och ville gifta sig. Drottningen, kungens mamma, tycke inte att Ebba hade tillräckligt hög status utan Gustaf Adolf skulle gifta sig politiskt. Efter vissa förvecklingar gav de båda upp. År 1615 friade Jakob De la Gardie och två år senare svarade hon ja. Den 11 november 1617 firades trolovning och den 24 juni 1618 gifte de i Stockholm i närvaro av de två änkedrottningarna och kungens bror.

Ebba födde fjorton barn av vilka sju dog i tidig ålder. Den mest framgångsrika av barnen blev sonen Magnus Gabriel. Eftersom maken var upptagen av sin karriär och ofta frånvarande i fält fick hon ansvaret för familjens gods och utvecklade sin förmåga i affärer, reste mellan familjens gods i både Sverige och Baltikum.

År 1628 flyttade familjen tillbaka till Sverige. Paret uppförde bland annat Makalös i Stockholm och ägde Läckö, Ekholmens slott, Arnö, Sundholmens slott, Jacobsdal, Runsa slott och Axholmen i Fläckebo socken. Hon hade både trädgårdar med experimentella odlingar av blommor och frukt och höll djur som duvor, papegojor och sköldpaddor.

År 1652 blev Ebba Brahe änka. Hon administrerade familjens gods och gårdar, att änkor tog över och fortsatte driva verksamheten var inget ovanligt på den tiden. Främst hade hon ansvar för de gods som ingick i hennes morgongåva och sin arvedel. I dessa ingick också många järn- och bergsbruk. Hon såg till att det järn som producerades vid familjens bruk var av hög kvalitet, och det blev känt som ”grevinnans järn”. De viktigaste godsen var Arnö och Runsa i Uppland, Axholm och Svanå i Västmanland, Sundholmen i Västergötland, Autis och Pedersöre i nuvarande Finland och fastigheter på Södermalm i Stockholm. Med tiden köpte hon Herrestad i Skåne (1668) och vann efter en långvarig och från rättslig synpunkt ganska märklig process med Johan Oxenstierna Kägleholm i Närke och Tullgarn i Södermanland (1657). Flera byggnadsföretag vittnade om hennes företagsamhet och konstsinne, hon byggde på sitt arvegods Axholm och när hon blev gammal lät hon bygga huvudbyggnaden på Runsa. På godset Pedersöre anlade hon staden Jakobstad, uppkallad efter hennes make. På hennes västmanländska egendomar, Axholm och Svanå, liksom på Kägleholm fanns det bruk där järntillverkningen drevs upp betydligt under Ebba Brahes ledning. Hon fick privilegier på tio år, dessa innebar att ingen skulle få gjuta pelare och stänger mer än hon och hennes järn ansågs vara det bästa i riket.

Hon hamnade dock ofta i tvister. Ett exempel är när hon ingick avtal med staden Amsterdam om leveranser av stänger och pelare, då uppstod konflikter som ledde till politiska underhandlingar under Karl XI: s förmyndarregering. Sina betydande inkomster använde Ebba Brahe till att handla privata lyxvaror. När hon dog 5 januari 1674 i Stockholm efterlämnade hon sig mängder av guld, silver och konst, till exempel en vagn dragen av två sjöhästar, en ljuskrona förärad Storkyrkan i Stockholm, ett stort fruktträd, som sprutar vatten genom små svanar, en förgylld fontän och mycket annat.

Källa:
Riksarkivet 171105


Publicerat

i

av

Kommentarer

Lämna ett svar

Translate »