I helgen har jag och Birgitta börjat på Region Örebro Läns utmaning ”Ledpass 365”. Det innebär att man ska ta alla 17 etapperna, 28 mil, på Bergslagsleden under ett år. Det finns två andra utmaningar om man hellre vill det: Orange bandet som går ut på att ta alla etapperna i ett svep och Diplomvandring där man har obegränsad tid på sig att klara alla etapperna. Det som är så fint med Ledpass 365 och Diplomvandringen är att man kan ta etapperna i sin egen takt och i den ordning man vill. Vi ville börja med etapp 16 🙂 !

Vi började från Gråmon igår. Jag visste ungefär var etappstarten ligger men nu är det länge sedan jag åkte förbi där. Det syns att man är i närheten när man ser en stor vändplan/parkeringsplats, det går att åka ända fram till etappstarten en liten bit in till vänster i skogen om man vill.

Gråmon är ett gammalt torp, det enda som finns kvar av det är stengrunden och en skylt.

Första biten går längs en grusad skogsväg men efter en stund går leden in i skogen och man följer en stig. En bit in på stigen går det att göra en avstickare till en av alla jättegrytor. Det går att spara den tills man kommer tillbaka om man vill eftersom den ligger alldeles intill vägen ut mot Askersundsvägen från Gråmon. Jättegrytorna är skapade under istiden då stenar eller stenblock fördes över isen och fastnade i någon skreva, lite lagom för att formas och så småningom rullas på samma plats tills det blev ett stort hål.

Leden går över Askersundsvägen, där passerar man Tvättärnarna. Så småningom korsar leden grusvägen som bland annat går till Fagertärn, på andra sidan vägen kommer man upp på Getaryggen, en rullstensås som är smal och har branta kanter, precis som på getens rygg! En bit in på åsen finns en undanskymd, fin, liten badstrand. Är det redan befolkat där kan man fortsätta vidare till slutet på Getaryggen, där finns det en parkering och lite mer utrymme. Vi fortsatte fram till informationstavlan där Munkastigen lämnar Bergslagsleden, sedan tog vi en paus över natten och åkte till stugan för att vila inför andra halvan.

Denna bit, som vi kom fram till är ca , tog oss 2,5 timma att gå. Då tog vi det i lugn takt och hann plocka både svamp och bär och dessutom få i oss lite fika.

Idag har vi gått andra halvan, som visade sig vara och tog 3 timmar i lika maklig takt. Man kommer ner till Bosjön igen, där finns ett vindskydd och dass. Fint läge om man vill sova en natt där. Vidare längs skogsstigar följde vi Bosjön en liten bit, från barrskog går det över till lite mer lövskog när man närmar sig de små gårdarna och byarna längs leden. Jag älskar de små åkertegarna i Tiveden, de är små och kuperade, ofta inramade av stengärdesgårdar som sätter igång fantasin. Tanken på människorna som samlat ihop alla stenarna och byggt dessa murar långt ut i skogen. Sten finns det visserligen gott om i Tiveden men de blir fort tunga när de ska hävas med. Många stenmurar är dessutom inte bara ihopslängda utan lagda med omsorg att det ska se bra ut.

När vi kom till Kråkvattnet kändes det att hösten är på gång, solen sken och lyste upp asken som redan börjat skifta i gult och rött. Kanske är det sommarens torka som gjort att den skiftat färg, kanske är det hösten – jag vet inte men vackert var det i alla fall.

Förbi Kråkvattnet följer man grusvägen en bit, sedan svänger leden av längs en mosse. Där följer den en annan, mycket äldre, led. Kyrkstigen. Den gick folk när de skulle till kyrkan. Från 1847 gick men till Tiveds kyrka nere vid Sannerud, innan dess fick man gå ända ner till Undenäs. Det kan man förstå, att det blev långt och besvärligt att gå ända till Undenäs, särskilt om vintern, så när församlingsborna bestämt sig för att bygga en egen kyrka så var det gjort på sju veckor!

Slutmålet, Tivedstorp, har sin egen historia. Bebyggd av finnar som då egentligen var svenskar) på 1600-talet, på 1800-talet innan emigrationen till Amerika kom igång bodde här över 100 personer. Under 1950-talet var det en tid flyktingförläggning för människor som flytt oroligheter i Östeuropa under Sovjettiden. Sedan blev det kaffestuga och IM Individuell Människohjälp) hade hantverksbod och en lite turistpärla i Tiveden. Man kan bara gå runt en stund och njuta av atmosfären!