Lilla Elvis dog häromdagen. Jag vet inte vad det kan ha berott på men hon var liksom inte helt med de andra mot slutet, drog sig undan, var inte lika envis som tidigare. Det var ofta hon som bestämde över flocken, tog sig mat först med hjälp av Izor. Vi begravde henner under en liten minisyrén intill gungställningen, barnen och jag hade en liten begravningsceremoni.

Izor blev ensam så vi åkte till djuraffären och köpte en ny flickvän. Elvisa blev hennes namn. Tycke uppstod, som tur var!