Detta är en av de finaste julvisorna, den version som publiceras nedan är inte riktigt den version som vi sjunger till vardags. Alice Tegnér gjorde om texten lite så att den blev mer ”sjungvänlig”. Jag har valt att tagga detta inlägg med Tiveden, inte för att stycket har särskilt mycket med Tiveden att göra men för att han lär ha haft Vättern i åtanke och den sjön är en viktig sjö för Tiveden.  

(Vättern var så klar och stämde så in i himmelsfärgen, att om icke en vindkåre då och då dragit silvergrått vattrade band över sjöns yta, och om icke guldstänk blänkt kring jullens årblad, kunde en åskådare å stranden tyckt, att den hade sin väg i luften. Margit sjöng i takt med årbladen och med de svala, friska suckarna framför jullens bog:)

Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du, som i Österland,
tändes av Herran!
Barnen och herdarne följa dig gärna,
Betlehems stjärna.
Natt över Judaland,
natt över Sion.
Borta vid västerrand
slocknar Orion.
Herden, som sover trött ute å fjället,
barnet, som slumrar sött inne i tjället,
vakna vid underbar korus av röster,
skåda en härligt klar stjärna i öster,
gånga från lamm och hem,
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem visar dem leden
fram genom hindrande jordiska fängsel
hän till det glindrande lustgårdens stängsel.
Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem ljuva och friska:
”stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem”.
Barnen och herdarne följa dig gärna,
strålande stjärna.

Källa Rydberg, G. Vapensmeden